En SVENSK!

Fick en överraskning i slutet av förra veckan; sådär i förbigående nämnde Antoine att "just det, en ny volontär anländer på söndag". Och han är svensk. SVENSK? Hade ingen aning att det skulle komma nån ny volontär innan mitten av juni, och så helt plötsligt kommer en svensk kille hipp som happ. Jaja, just goes to show hur lite information man får här... Sa nu har jag fått öva lite svenska (patetiskt, jag vet, men efter sex veckor med franska, plus engelska med Delphine, är man lite ringrostig...). Vi bestämde snabbt att Jacob skulle följa med till Lac Togo i helgen. Tro det eller ej, vi ska bo på hotell! Det betyder: Pool! Spolande toalett! Kanske till och med DUSCH! Det är inte så att jag går runt och saknar alla bekvämligheter (man vänjer sig snabbt) men man tackar ju inte nej direkt.

Jag tror att jag har börjat inbilla mig att jag inte är vit längre... Omöjligt, det vet jag ju, men när man någon gång ser en vit (eller en hel grupp, hu!) pekar man och undrar vart dendär kommer ifrån. Jacob som precis kommit hit tyckte nog att vi var lite knäppa när vi var på en restaurang i tisdags och storögt stirrade på alla vita... Men man känner sig lite kluven när man betalar lika mycket för en kväll på en halvbillig restaurang som en taxi-motochaufför tjänar på en månad. Och för chauffören ska det räcka till att försörja hans fru och två barn.

I alla fall, mitt förra inlägg var det ju lite "tyck-synd-om-mig" känsla på. Sorry för det, men ibland är ju allt bara skit, oavsett vilken världsdel man befinner sig i... Nu är allt mycket bättre måste jag säga, det rullar på med jobb o diverse. MEN jag har börjat få de sjukaste cravings för till exempel havregrynsgröt och yoghurt. Konstigt nog saknar jag inte kaffe, fast jag inte druckit något på en och en halv månad. Logiskt..? Tror inte det.