Livet går vidare

Nu börjar jag få seriös abstinens av att inte få träffa alla underbara svenskar; Linda, Ellinor (och hennes dotter som jag ÄNNU inte träffat), Daniela (ledsen att jag inte funnits där när du haft det svårt...). När jag tittar på bilder av sommarsoliga Sverige känns det som ett år sedan jag åkte därifran, i mörker och kyla. Minst ett år sedan jag stod på flygplatsen med en väska, en ryggsäck och ingen aning om någonting... Så mycket har hänt, så mycket människor jag har fått träffa (på gott och ont) och ändå är det ni som saknas. Hade en msn-diskussion med Dani i söndags, det var helt underbart men det satte igång någon sorts reaktion... När jag hörde att hon haft problem med sitt jobb i Turkiet, eller när jag ser bilder av Örebro, vill jag sätta mig på första bästa plan hem, det är väl bara att erkänna. Men jag har trots det haft en otrolig tid här i Togo, och med bara två veckor kvar känns det bra. Men ni ska veta att jag inte har glömt er, även om jag inte kan skypa eller uppdatera bloggen så ofta betyder det absolut inte att jag inte tänker på er varendaste dag.

Dessutom har det varit rena rama såpoperan här senaste veckorna... Allt på grund av dålig kommunikation (som verkar vara ledordet för många togoleser, no offence). I korta ord, så träffade Delphine en kille för några veckor sedan, en vän till Brigitte som jobbar på PDH. De började göra saker tillsammans, även jag följde med ut några gånger (till ganska sent), och hon började sova över hos honom. Helt plötsligt blir Antoine väldigt arg och börjar säga att han aldrig sett något liknande och att killen är en bandit, och regler börjar uppenbara sig (vi får inte gå ut efter nio i veckorna och efter tio på helgerna, vi måste diska vår egen disk, osv,osv.). Märk väl att det här är efter att jag bott TVÅ MÅNADER i denna familj, och aldrig tidigare hört ett ord om detta. Jag har inget emot att följa regler om någon upplyser mig om dem, men annars... Hur ska man veta? Nu har iallafall Delphine åkt vidare till sitt nästa projekt i Kpalimé, där jag och Jacob ska hälsa på henne i helgen, så det är lite lugnare. Men det här med att man inte ens kan säga till en ny volontär att denne förväntas diska efter sig och inte komma hem efter nio (alternativt komma hem efter 5 morgonen efter), det tycker jag är onödigt. Det är väl enkelt att prata med varandra, eller har jag fel?