Kpalimé

Nu börjar det kännas som att det drar ihop sig... Nu med 8 dagar kvar i landet försöker jag hinna med så mycket som möjligt, och tycker själv att jag lyckas rätt bra med det. I helgen var jag, Jacob och den nya brittiska tjejen Sophia i en liten stad 10 mil nordväst om Lomé; Kpalimé. Det var underbart att få se lite natur och faktiskt kunna andas luften... Vi vandrade i bergen, badade i ett vattenfall, var ute och dansade hela lördagsnatten och hade allmänt trevligt. Dock var resan dit och tillbaka allt annat an trevlig; man packar in sig tillsammans med runt sjutton till tjugo andra svettstinkande, skrikande människor i en knappt fungerande minibuss. Som sedan stannar var tionde meter för att folk ska kunna ta en kisspaus, köpa något att äta eller dylikt. Resan dit tog tog två timmar, med en liten pojke konstant klämmande pa min hand (konstigt hur en fyraåring kan vara så stark...). Hem var det värre; först väntade bussen en timme på att den skulle bli full, sedan tog själva resan ett bra tag, men jag är inte den som skulle klaga på det om det inte vore för att vi bara sovit fyra timmar på morgonen, sedan suttit inklämda åtta pers i en taxibil (föraren+tre andra därframme, fyra därbak), klättrat uppför ett berg, samt att mannen bredvid mig skrek saker hela resan. Just det, det var en kvinna bakom mig som tyckte att han var extremt rolig också, och hennes skratt var inte att leka med. Vi hittade minibussen klockan sex och var hemma vid halv tio, normal restid for tio mil..?

En annan intressant sak hände i fredags, när jag var och hälsade på mitt fadderbarn Jean-Paul. Hans mamma var så otroligt tacksam; sa hela tiden "gud välsigna dig, akbelo, akbekaka" (tack pa éwé) och erbjöd mig sedan en väldigt fin present. Seden säger att det är oartigt att tacka nej, så en timme senare kom de till centret och överlämnade en styck höna. Alive & kicking. Jag döpte henne genast till Irène, som är den äldre systerns namn, men visste inte riktigt vad jag skulle göra med den. Rachel höll på att skratta ihjäl sig när jag kom in med den. Ni kan ju gissa vad det blev till middag igår kväll... God var den också.

Idag var vi ocksa iväg och såg ett barnhem i närheten, det var förvånansvärt rent och fint. Barnen satt och sjöng sånger och tyckte förstås att vi såg väldigt roliga ut. Andra aktiviteter som är planerade för denna veckan är besöka nationalmuséet, gå på konsert med afrikansk musik, och umgås med Delphine när hon kommer till Lomé över helgen. På tisdag natt bär det av mot Paris (förhoppningsvis-har inget vidare förtroende för Air Afriqiyah längre). Men de brukar ju säga att blixten aldrig slår ner två ganger på samma ställe, eller hur?