The finish line

Skydiving in Paradise!

Precis hoppat!

På väg ut från flygplanet...

Innan hoppet

Vid G & S' apple orchard

All ved som vi hjälpte till med att ta hem och klyva

En väldigt förskräckt höna

Greg och Steph, våra hosts i Nelson, NZ

Hela gänget som spenderade natten på i McDonald's entré. Så går det när man blir utkastad från flygplatsen!

Tess, jag och två reskamrater från cykelutflykten vi gjorde i Ubud

Risterrasser!

Risskörd på den balinesiska landsbygden

En liten spindel

"See no evil". I Monkey Forest i Ubud

Det var lite bilder åt er! Nu har jag lugnat ner mig lite efter "incidenten" häromkvällen, skönt. Tisdag är det, och imorgon tar det här kapitlet slut. Vi flyger till Malaysia klockan sex på morgonen och senare under dagen vidare till Stockholm, via Kina och Amsterdam. Blir en lång och krävande resa, men säkert inte lika jobbig som den ner till Australien...

Jag måste säga att det känns väldigt surrealistiskt att vi faktiskt ska hem till Sverige. Det här är ju vårat liv nu, släpa runt på allt man äger och har i en ryggsäck, aldrig veta vad nästa äventyr blir, aldrig kunna ta något för givet. Det är verkligen en annan tillvaro än den därhemma, och jag tror att jag kommer sakna det, även om jag just nu känner mig helt redo att åka hem. Sedan kommer det nog också kännas som att mista sin siamesiska tvilling att skiljas från Therese. Vi kom fram till att vi totalt har varit ifrån varandra två och en halv dag under de senaste sju månaderna. Mycket egentid, haha. En annan sak som jag känner är att jag kommer att se tillbaka på den här resan och tänka att det var då jag förändrades. Växte, mognade, utvecklades, vad ni nu vill kalla det. Allt som jag har varit med om har gjort mig starkare. Och kan man säga det om en resa så är det som det ska vara, tycker jag.

See ya mates!