Nu är det dags! Efter några veckor på ett och samma ställe är vi båda redo att åka vidare. På måndag plockar vi upp en fransk och en amerikansk tjej som vi ska dela bilresan till Alice Springs och Uluru (Ayers Rock) med, och sen kör vi! Om ni inte är bekanta med Australiens geografi, så ligger Alice Springs ungefär mitt i landet. Mitt i ingenstans. Därifrån fortsätter vi uppåt, och över till Cairns och Stora Barriärrevet på östkusten. Eftersom Sydney verkligen inte var någon favorit hos oss, planerar vi att avsluta Australienresan i Brisbane (och tyvärr tvingas vi sälja Schabraket där). Senare i vår hägrar Nya Zeeland och Bali som avslutning, bara ligga på stranden, få massage och äta gott...
Här hos familjen har vi verkligen fått en inblick i vad det innebär att ha 18 månaders tvillingar och en fyraåring... Det blir lite hektiskt ibland, och det händer att vi drar oss tillbaka till vårt rum några eremiter och ligger på sängen som klubbade sälar. Men det har blivit många underbara stunder och minnen för livet också förstås; Jack och Amelia klättrar över motionscykeln och ramlar ner i soffan. Vi kollar på en dålig (men underhållande) tv-serie med Felicity samtidigt som vi målar ett rum och kommenterar hur dåliga alla skådespelarna är. Vi lär Jon räkna till tjugo på svenska och han kan absolut inte uttala "sju" (men har inga som helst problem med uttalet av "sex"). Jaia med sina ibland ganska komiska frågor (exempel: "do you have hospitals in Sweden?"). Hon har verkligen koll på vad hon vill - minns en gång när hon fick frågan om hon ville bli prinsessa när hon blir stor. Hennes svar? "Nej, jag vill bli läkare". Med bestämt tonfall.
Igår vid middagen utbrast helt plötsligt Felicity "Ni har så fina näsor!". Therese fick en min som påminde om en chockad guldfisk, och sedan brast alla ut i gapskratt... Helt ur det blå liksom. Sedan började hon analysera hur våra näsor ser lika ut i profil och att de inte är för stora. Det kan ha varit den mest random komplimangen jag någonsin fått... Men det var väldigt roligt, tack Felicity! Och tack för allt, vi kommer att sakna er. Det blir nog lite ensamt att åka ut på vägarna igen när vi är vana vid ert sällskap (även om det blir skönt att kunna lägga ifrån sig mobilen utan att någon - läs Jack - omedelbart roffar åt sig den).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar