Moving on

Nu är det dags! Efter några veckor på ett och samma ställe är vi båda redo att åka vidare. På måndag plockar vi upp en fransk och en amerikansk tjej som vi ska dela bilresan till Alice Springs och Uluru (Ayers Rock) med, och sen kör vi! Om ni inte är bekanta med Australiens geografi, så ligger Alice Springs ungefär mitt i landet. Mitt i ingenstans. Därifrån fortsätter vi uppåt, och över till Cairns och Stora Barriärrevet på östkusten. Eftersom Sydney verkligen inte var någon favorit hos oss, planerar vi att avsluta Australienresan i Brisbane (och tyvärr tvingas vi sälja Schabraket där). Senare i vår hägrar Nya Zeeland och Bali som avslutning, bara ligga på stranden, få massage och äta gott...

Här hos familjen har vi verkligen fått en inblick i vad det innebär att ha 18 månaders tvillingar och en fyraåring... Det blir lite hektiskt ibland, och det händer att vi drar oss tillbaka till vårt rum några eremiter och ligger på sängen som klubbade sälar. Men det har blivit många underbara stunder och minnen för livet också förstås; Jack och Amelia klättrar över motionscykeln och ramlar ner i soffan. Vi kollar på en dålig (men underhållande) tv-serie med Felicity samtidigt som vi målar ett rum och kommenterar hur dåliga alla skådespelarna är. Vi lär Jon räkna till tjugo på svenska och han kan absolut inte uttala "sju" (men har inga som helst problem med uttalet av "sex"). Jaia med sina ibland ganska komiska frågor (exempel: "do you have hospitals in Sweden?"). Hon har verkligen koll på vad hon vill - minns en gång  när hon fick frågan om hon ville bli prinsessa när hon blir stor. Hennes svar? "Nej, jag vill bli läkare". Med bestämt tonfall.

Igår vid middagen utbrast helt plötsligt Felicity "Ni har så fina näsor!". Therese fick en min som påminde om en chockad guldfisk, och sedan brast alla ut i gapskratt... Helt ur det blå liksom. Sedan började hon analysera hur våra näsor ser lika ut i profil och att de inte är för stora. Det kan ha varit den mest random komplimangen jag någonsin fått... Men det var väldigt roligt, tack Felicity! Och tack för allt, vi kommer att sakna er. Det blir nog lite ensamt att åka ut på vägarna igen när vi är vana vid ert sällskap (även om det blir skönt att kunna lägga ifrån sig mobilen utan att någon - läs Jack - omedelbart roffar åt sig den).

Eckert family

Tystnaden har lagt sig över huset, och det är äntligen lugnt nog att blogga lite. Vi är sedan ett par veckor hos en småbarnsfamilj utanför Adelaide; Felicity och Jon, deras  fyraåriga dotter Jaia, och ett och ett halvtåriga tvillingarna Jack och Amelia. Och ja, det är lika galet som det låter... Barnen är ju gulliga förstås (när de inte gråter/skriker/försöker ta våra saker), men det blir ju väldigt intensivt. Speciellt som vi bor i rummet mellan Jaias och Flic och Jons sovrum. Men vi jobbar på, sysslor här hemma på förmiddagarna och betalda ströjobb på eftermiddagarna om vi har tur. Så länge vi får jobb så tänkte vi stanna tills slutet av månaden, men sedan är det definitivt dags att resa vidare om vi ska hinna med resten av Australien, Nya Zeeland och Bali...

Nu har jag ju fyllt år också, hade väl inga stora förväntningar på hur dagen skulle bli men den visade sig bli en riktigt bra födelsedag. Vaknade till ett fint kort, paket och citroncrepes, courtesy of Tessie. Vi hann med både lunch på stan, shoppingrunda (där rök tyvärr en hel del av lönen) och en fest på kvällen. Hela Jons familj var där och gav mig presenter och efterrätter, så nog blev jag ordentligt firad alltid!

"Sunday Funday" hade vi i söndags,  åkte ut på en tripp med Jon och barnen och sightseeade. Väldigt spontan och rolig utflykt (i stil med att vi råkar köra förbi en vingård, Jon stannar och säger: vill du prova viner?).

Nu är jag ju 24 år, men jag känner mig som "runt 20". Undrar om man någonsin kommer att känna sig som den ålder man är? Jag tror att jag kände mig äldre när jag var 18 än nu, märkligt nog. Iallafall, jag kunde inte hålla mig ifrån att googla "24 year old". Det här var det intressantaste jag fick upp: http://www.huffingtonpost.com/2012/06/28/botox-young-women_n_1632904.html Det får mig att vilja spy. Det är ju löjligt att en kvinna inte kan känna sig vacker utan nervgift i ansiktet. I artikeln kallar de Botox för "entry-level procedure"- alltså man börjar med det och fortsätter med tyngre grejer som ansiktslyft och fettsugningar. Läskigt likt hur man brukar beskriva droger, eller hur?

Vi provade på att simma med delfiner! Jag och Therese håller oss i linan längst bort

Födelsedagsfest!

Som tur var försökte de inte proppa ner 24 ljus i tårtan...

Therese och Jaia i bilen

Amelia gillar sin sandal

"Whispering Wall" - Man kan stå på ena sidan och prata med någon på andra sidan, ett akustiskt fenomen som inte finns någon annanstans i världen

På vinprovning

Jag och Jack

Världens största gunghäst, vad är det med australiensare och överdimensionerade saker..?

1534 mil från Stockholm, men bara 615 från sydpolen