Translate

tisdag 18 december 2012

Ballywire Farm & Tearooms

Äntligen! Äntligen har vi hittat vår plats på jorden. I förra veckan ringde vi runt och försökte skaffa jobb, säkert 150 samtal men utan resultat. Där satt vi i våra halvtrasiga campingstolar ute i en skitstad som heter Berri, när Therese hittade en intressant annons. "Farmstay"- bo på en farm, jobba lite och få boende och mat. Perfekt, tänkte vi och ringde. Skapligt förvånade blev vi när Joanne, kvinnan som anställer backpackers, sa att de hade plats för oss! Och nu, en halv vecka senare, känns det helt rätt. Hela familjen är supertrevlig, Joanne, hennes man och deras tre små barn (Lylah som är tre år, Brodie fem år, Jordan sju), och Jos föräldrar som bor på själva farmen. De har tusen olika djur inklusive hästar och kor, och odlar sina egna grönsaker. Nämnde jag att Jo är utbildad kock? Så vi får frukost, lunch och middag (plus dessert till lunchen och middagen) levererat till husvagnsdörren på silverbrickor. Kan man ha det bättre? Fyra timmars jobb per dag för allt detta. Och dessutom fixar Jo städjobb hemma hos andra så att vi kan tjäna lite fickpengar också-igår städade vi i fyra timmar och fick 60 dollar var och fika.

Vi bestämde oss ganska snabbt för att här ska vi stanna över jul och nyår. Jo har lovat att göra en äkta australiensisk julmiddag (ser fram emot det) och vi har vackra stränder bara runt hörnet. Har fortfarande ingen aning om vad som händer sedan, men för tillfället har vi det iallafall grymt bra där vi är.
Lylah poserar gärna för foton
Alla backpackers+delar av familjen. Vänster till höger: jag, Therese, Lylah, Joanne, Brodie, Jordan, Nadine, Nathalie, Lindsey och Nina

måndag 10 december 2012

Look at life through the windscreen, not the rearview mirror

Ja, det är nog bäst att se framåt och inte bakåt. Speciellt när en av backspeglarna är krossad... På väg till IKEA häromdagen fastnade vi mellan en parkerad bil och en lastbil som körde om på höger sida. Bialr framför, bakom, överallt. Ett ögonblick är allt man får i en sådan situation, och i det ögonblicket gjorde jag valet att gira åt vänster mot den parkerade bilen. Vem vet vad som hade kunnat hända om jag hade svängt mot lastbilen istället... En chockad inandning från Therese och ett krasch senare hade vi inte längre någon sidobackspegel på vänster sida. Bra, väldigt bra! Men nåja, vi klarade oss ju utan kroppsliga skador och det är ju det viktigaste. Sedan var det ju det där med överhettningen av motorn, som vi börjar bli innerligt trötta på. X antal mekaniker har sagt x antal olika saker, vi har trott att det har varit fixat massor av gånger, men inte då. Nu senast fick vi gratishjälp av en vänlig själ vid namn Tim som bodde på campingen. På hans inrådan åkte vi till ett ganska seedy ställe för att köpa en bättre begagnad fläkt att byta till och en ny sidospegel. Spegeln satte vi dit helt själva, snacka om att känna sig nöjda sedan! Och fläkten ploppade Tim in på cirka 10 minuter. Har vi tur nu så är det faktiskt fixat...

Mötte en emu på promenaden, helt normalt...

Det bor koalor på vår camping

Känn dig som hemma!