Häromdagen kom jag på att hey, jag har ju en blogg! En stackars dammig, bortglömd blogg, men ändå. Så jag tänkte att jag skulle förnya den lite och sedan börja skriva igen. Om en månad kommer jag ju äntligen att ha något intressant att skriva om igen... En resa.
Mitt senaste stora äventyr var ju, som bekant, Togo. Det var en underbar tid som jag ofta längtar tillbaka till. Ett enklare liv, utan en massa konstiga krav och konstant konsumtionshets. Men det räckte liksom inte, det gav mersmak. Jag kanske inte har förmågan att leva ett "vanligt" liv? Stanna i Sverige och få ett jobb, en lägenhet, en pojkvän... Kanske inte är för mig, för när jag tänker på det blir jag klaustrofobisk.
Lösning? Jag skiter i det där vanliga, normala livet. Jag struntar i de som säger att man ska gå klart sin utbildning så snabbt som möjligt, jag vill göra det här NU. Och nu är ju det enda man egentligen äger. Alltså, backpacking och jobb i Australien fram till nästa sommar. Med en side dish av Nya Zeeland och Asien, förhoppningsvis. Men ta det som det kommer, helt klart. Go with the flow sa vi väl, eller hur T?
"Si tu suis le chemin qui est le chemin ce n'est pas le chemin". Om du följer vägen som är vägen är den inte vägen. Sådetså.
